I oktober gick mamma från att jobba 50% med två lediga dagar i veckan till att jobba 75% fem dagar i veckan. Vår sista chans till långhelg spenderade vi med Mormor i Mariestad. Här har vi hämtat Kusinerna Frans & Iris på deras förskola. Frasse var lite trött i benen och Mamma som tycker ergonomiskt bärande är så superbra slängde upp honom på ryggen, i min raket Tula Toddler. Inga problem alls med 4,5 år Frans på ryggen. 

(Klicka på den blå "läs mer"-rutan nedanför så finns fler bilder!)

Här är jag och Iris!

Här hjälper jag Mormor och Mamma att vattna deras nya blommor. 

I oktober bestämde sig mamma och pappa lite hastigt och lustigt för att försöka sälja vår lägenhet. Det hade precis sålts andra i huset som säljarna fått väldigt mycket pengar för, så päronen ville med prova och se. Det ledde till att den nya väggen som sitter ihop med mitt lekrum äntligen fick tapet. (Rummet var väl klart i mars vill jag minnas.) Så här tapetserar pappa. Han är glad och trygg i rollen som tapetserare som ni ser på bilden.

Så här fint såg mitt rum ut när det skulle fotograferas för visningen. Det roliga är att sängen inte alls brukar stå där, den sitter i vanliga fall ihop med mamma och pappas säng. Haha.

Här är vi på innergården och luktar på blommorna! Jag gillar blommor!

Morfar kom och läste för mig, vi båda gillar min bok om fordon! Bakom mig, i hallen ser ni det snygga tapetjobbet mamma, pappa och mormor fick till!

Sen hittade vi en ny favoritlekpark, i Aspudden! Det är verkligen fördelen med Stockholm. Det finns så många och så fina lekparker! I denna finns även getter, kaniner, katter, höns och hästar!

Och på tal om kaniner var jag med om mitt livs första stora trauma i en annan lekpark i oktober. Här är vi hos kaninerna i Blecktornsparken. Där finns även en gris som heter Tulle som jag gillar väldigt mycket, samt ett par ganska ointressanta getter, om du frågar mig. Men traumat var det ju! Jo. Ser ni vanten där i buren? Pappa lyfte upp mig för att jag skulle se kaninerna bättre och på något sätt fastnade min vante i en kant på nätet runt buren. Så den flög i en perfekt båge ner till kaninerna! Och en kanin hade fräckheten att nosa (Ja! NOSA!!!!) på min vante! Jag var så upprörd och förtvivlad över att blivit av med min vante så det visste inte några gränser. Som tur gick min fiffiga mamma in till cafépersonalen och frågade om de kunde hjälpa oss, så det kom en tjej som klättrade in till kaninerna och gav mig min vante! TACK! sa jag till henne! Detta trauma har jag sedan återberättat för alla som vill höra! Främst med stöd av tecken (jag har babytecknat sedan jag var ganska exakt ett år. Kan berätta mer om det vid tillfälle.) Fy vad rysligt jobbigt det var!

Här har jag lugnat ner mig något från kanin-vant-incidenten och är och jobbar med mamma på hennes jobb! Ibland när förskolan är stängd, eller om jag är i slutet av att vara sjuk, men inte förskolefrisk brukar mamma och pappa dela på dagen, så pappa är hemma med mig på förmiddagen, sedan åker vi in till stan så jag somnar i vagnen på vägen och sen vaknar jag på mammas jobb. Lite mysko är det. Sedan brukar vi äta mellis och gå hem. Mycket fiffigt.