Många frågar mig vem jag är lik, mamma eller pappa, men jag ser då rakt inga likheter alls när jag kikar på mina päron. 

Men så satte mamma ihop den här bilden: 

Och jag får väl kanske hålla med om att det eventuellt kan finnas någon mer likhet än pyjamasen jag och mamma har på oss... 

Dessutom verkar morsan och farsan haft samma näsa... De är ju trots allt inte födda samtidigt, så de kanske turades om med den?

Igår var vi in en sväng på mammas jobb, så pappa fick sova. Det var möte med representanter från tidningarna mamma jobbar med och ni kan tänka er att jag var populär!

Först ville de peta på mig så jag skulle vakna, men det fick de inte för mamma. Hon var så glad att jag sov. Men tillslut fick jag komma upp i alla fall och de stod på kö för att få klappa på mig, hålla mig och beundra mig. Underbar och älskad av alla, som sagt. 

Det är verkligen härligt att vara jag!